Ligger hemma med en grym huvudvärk; har haft småont i huvudet mest hela tiden senaste veckan - men idag är det nog mer åt migränhållet. Ska bädda ner mig i soffan, mumsa på en bit brownie som älsklingen just var så snäll att springa och köpa & sedan ska jag, om huvudet blir bättre, sätta mig med lite pappersarbete.

Någon mer än jag som röstar för lite snö nu? Vore fint med en vit jul - eller om inte annat bara bli av med det trista gråa utanför fönstret. Blir ju lite ljusare ute när snön ligger om marken också.

Modell: Cattis
Fotograf: jag

Hittade den här gamla godingen när jag satt och kollade igenom mitt bildarkiv. Längtar redan till våren och lite ljusare tider.
Men å andra sidan har jag kanske ingen rätt att klaga - om exakt 2 månader är ju jag i Thailand.

Hur som helt får det här, trots stundande solsemester - bli mitt bidrag denna vecka. För när allt kommer omkring är det få saker som gör en så glad som att hitta årets första tusselago, blåsippa och vårlök. Höra fåglarna kvittra och njuta av årets första solstrålar. Jisses vad jag längtar.

För fler bidrag - kika här.

 

Vilken version gillar ni mest & varför?

Modell: Cattis
Foto: jag


Har faktiskt varit duktig och fått några redigeringar gjorda :)
Sakta men säkert tar jag mig tillbaka - den trasiga bilen är bara ytterligare ett hinder på vägen.

Vaknade utvilad och ett x-antal tusenlappar rikare; lön. På schemat stod shopping med Veronica, Andreas & Mikaela. Humöret var bättre än på länge och det vart en del klappar inhandlade (tomten kommer vara snäll mot Mikaela i år) - men så påväg hem från stan så går bilf*n sönder. Rackarns. Tillbaka på ruta ett.

Känner att jag har jordens flyt nu :(

Jag lägger kameran på hyllan och tar en paus från allt som har med foto och bloggande att göra.
Dom som väntar på sina bilder och/eller har en fotosession inbokad kommer givetvis att få sina bilder - men utöver det är det slutfotograferat.

Kanske är jag tillbaka om några timmar, någon vecka, någon månad - kanske aldrig.
punkt.
_____________________________________________________________________________________

Update: Vill bara tacka för alla fina kommentarer jag har fått idag. Tack tack tack.
Anledningen till min tillfälliga foto- & bloggpaus är personliga; kort och gott behöver jag lägga all energi jag har kvar på mig själv.
Ni som känner mig väl vet att jag inte kommer kunna hålla mig borta från kameran (eller bloggen) speciellt länge; men jag måste verkligen försöka finna mig själv igen & glädjen i tillvaron.

Jag hoppas dock att jag snart är tillbaka på fötter igen, redo för nya utmaningar med energi som räcker till en mindre armé. Och jag hoppas att ni alla finns kvar då jag återvänder. Återigen; tack.

Veckans tisdagstema är alltså rund. Finns många fina, roliga runda saker runt omkring oss - men jag tänkte gå på det nyttiga spåret. Tränade lite på produktfoto och fann en ensam liten rund och go tomat i kylskåpet; passade som handen i handsken.



Tappade dock fort intresset för att vara seriös i mitt produktfoto och ja, här nedan kan ni se resultatet.
Jag får alltid en massa knasiga idéer när jag är rastlös. :)



Fler fina runda bidrag finner ni här.

Den här bilden får mig att tänka på filmen Braveheart.
Men den får mig också att fundera; vad är egentligen värst?
Den fysiska smärtan av att bli sårad utav någon/något eller den psykiska smärtan över att veta att en hel klunga stod och bara tittade på och lät det ske?

Mobbing är ett bra exempel. Det förekommer varje dag i varje skola - och vad är egentligen värst? Att en person kastar glåpord efter en liten stackare; eller att resterande delen av klassen bara står tysta och ser på?
Jag har själv aldrig varit mobbad; däremot har jag varit en som stod tyst och tittade på & jag är väl medveten om att många som barn inte har mod och självförtroende nog att ställa sig upp och säga nej. Men är vi vuxna mycket bättre? Vi predikar för våra barn om vikten om att våga ställa sig upp och säga ifrån; men är vi mycket bättre själva?

Du ser en arbetskamrat som ser lite nedstämd ut; går du fram och frågar om något är på tok? Nej, det gör vi inte - för det angår oss inte och om sanningen ska fram så är du säkert lite för självupptagen för att ta dig tiden till att bry dig om någon annan än dig själv och möjligtvis din familj & närmaste vänner. Och OM du mot förmodan skulle vara en av de få som vågar öppna munnen och formulera frågan: "hur mår du?". Lyssnar du verkligen på svaret?  Peronen ifråga kanske öppnar upp hela sitt hjärta och blottar hela sitt liv för dig - glad över att någon äntligen bryr sig och lyssnar. Men gör du det? Helt ärligt, lyssnar du? Eller står du där i dina egna tankar och funderar över varför hon berättar allt det här just för dig; har hon/han ingen annan att berätta det här för? Efter en snabb kik på klockan berättar du att "ojsan vad bråttom jag har - men du ska se att det hela löser sig" och med en klapp på axeln så rusar du därifrån. Att lyssna på någon annans problem tråkar ut dig, kanske påverkar det även ditt humör - så varför utsätta sig för något sådant?

Jag säger inte att så här alltid är fallet - men tyvärr så måste jag, och även ni, inse att så här ofta är fallet. Såvida de inte hör till de top 10 viktigaste personerna i våra liv så har vi en tendens att slå dövörat till. Tänk om det var du som stod där och ville ha någon att prata med; du kanske inte kan prata om allt med dina närmsta vänner & familj - du vill ha någon som bryr sig, lyssnar i 5sekunder och får dig att känna dig sedd.

Jag är oerhört trött på den ständiga ignoransen i dagens samhälle; en åldring kan bli nedslagen och rånad av en liten yngling och även om det så står ett dussin fullvuxna intill så ingriper ingen. Jag blir mörkrädd. Jag lovar att om en hade vågat börja så hade minst hälften av de andra hakat på. För i grund och botten är det väl kanske det allting handlar om: rädslan av att vara den som börjar, den som sticker ut, den som vill förändra. Grupptryck; man vill varken vara mer eller mindre än någon annan, just av rädsla för att vara annorlunda.


Jag bor i kanske en av Sveriges för tillfället minst trygga städer; jisses, där är inte för inte som jag har varit med om 3 rån och haft en pistol mot huvudet! Men jag tror att om vi alla börjar ge lite mer av oss själva, tar oss tid för att hjälpa andra - så tror jag att vi kan få ordning på samhället igen. Alla dagens problem kan vi inte skylle ifrån oss på dålig ekonomi och politik - mycket handlar om hur vi hanterar saker, vad vi gör & inte gör. Det handlar om att vilja förändra, sluta leva i ignorans.
En kan inte göra allt - men tillsammans kan vi göra mycket. Ni har hört den förut. Det är dags att vi öppnar våra ögon och slutar leva i en värld full av ignorans.

Höjden av tristess. Stackars små godisbjörnar som fick stå ut med det ena efter det andra.
Den tekniska biten hade kunnat vara bättre; jag orkade faktiskt inte anstränga mig. Galet omotiverad.
Synd att detaljerna på godisbjörnarna var så luddiga; ser ju knappt att det är björnar.

Det finns dock en idé bakom bilden; och jag är lite smått nyfiken på hur ni tolkar bilden?

...
I've seen it all, I've seen the dark
I've seen the brightness in one little spark.
I've seen what I chose and I've seen what I need,
And that is enough, to want more would be greed.
I've seen what I was and I know what I'll be
I've seen it all - there is no more to see!

You've seen it all and all you have seen
You can always review on your own little screen
The light and the dark, the big and the small
Just keep in mind - you need no more at all
You've seen what you were and know what you'll be
You've seen it all - there is no more to see!
...

Kapade Fredrik mitt itu och fick ett kort i samma stuk som denna - i like it.


Är ledig i två dagar nu & som det ser ut för tillfället blir inga utav mina planer av; fotosessionerna ser ut att bli uppskjutna och vännerna mina är bortresta eller upptagna.
Jag är inte så bra på det här med att "njuta över att göra ingenting"; kommer få panik lagom till lunch imorgon, klättra på väggarna och slutligen muta en främling till att ta en fika med mig bara för att få lite sällskap. Det är dagar som dessa som jag verkligen saknar mina vänner vart ni än befinner er; Göteborg, Skåne, Australien... Eskilstuna känns så himla stort och ensamt just nu.

Marcus kom hem idag och berättade att han vunnit två biobiljetter till förhandsvisningen av "Luftslottet som sprängdes" på onsdag. Något som tåls att tänkas på; det är ju inte direkt något som en vanlig eskilstunabo som jag får göra var dag.

Så vad tycker ni; ska jag åka eller inte (förutsatt att älsklingen får gå lite tidigare från jobbet)?

"Pain is just weakness leaving the body"

(inte jordens bästa bild, men den får duga)



Nu hänger en massa raringar uppe på min fotovägg - är så nöjd med resultatet. Hallen fick sig verkligen ett ansiktslyft. Det kommer komma upp fler foton framöver; kostar en del med förstoringar och ramar.

Sitter och kollar på top model och gottar mig, har varit en produktiv dag och jag känner mig nöjd.

Nu är den min ♥

Sjukt nöjd med mitt köp; det var verkligen värt all möda. Första problemet som mötte oss var att kortbetalningarna strulade; pengar drogs från mitt konto - men pengarna nådde aldrig fram till butiken. Jag det att sådant händer; att pengarna typ fastnar hos banken och antingen kommer tillbaka till mig eller far vidare till butiken så att köpet genomförs helt. Men fortfarande lite läskigt att ha "en hel soffa på vift" - det rör sig ändå om en hel del slantar. Men det löser sig, det gör det alltid.

Problem nummer två låg i hur sjutton vi skulle få med oss soffan hem & upp för dom två trapporna till våran lägenhet. Tusen tack till Veronica (läs: Andreas) för lån av bil, och ytterligare tack till Veronica för bärhjälp. Bör väl även passa på att säga att Mikaela var en exemplarisk dörrhållare.

Har även kommit halvvägs med min fotovägg; förhoppningsvis blir den klar idag så att vi kan spendera resten av dagen i den nya soffan med en bok, kanske en film, lite pyssel, lite "dagen-efter-lördags-godis".. allmänt mys sådär :)

Åh vad jag älskar hennes hår.  Fatta avundsjuk.
Det är nu jag skulle behöva en frisör som står och slår mig med ett baseballträ i huvudet och påminner mig om hur "bra" mitt hår kommer må av att få vila lite ifrån all färgning. Skulle även sitta fint med en vän som även hon/han påminner mig hur skönt det är att slippa färga håret var 3e vecka; kan ni förstå att jag inte färgat mitt hår sen slutet av september.
Ekonomiskt? Ja. Skönt? Ja.

Krypa till kojs och läsa ett kapitel eller två i en bok. Sounds lika a plan.

Imorgon ska jag köpa en soffa. Japp, helt spontant ska jag gå och köpa mig en ny soffa. Har suktat efter den här helt gudomligt sköna och snygga soffa i flera år; och nu har jag helt enkelt bestämt mig för att jag är värd att unna mig, att unna oss, en ny skön soffa. Tror inte den blir mycket billigare än så här heller.

Ska även ta tag i min fotovägg - har köpt ett antal ramar nu, så är på god väg. Sen så  ska jag också ta och trycka en och en annan t-shirt. Vara lite kreativ.

Vaknade upp till en fin dag, solen sken. Tänka sig - känns som om det var evigheter sen sist.
Bestämde oss ganska snart för att ringa in Mikaela och ta oss en tripp till lekparken vid Rinman, bli som barn på nytt.

Nu ska vi rymma ut på landet; god mat & lite spel. Bara komma iväg bort en stund.

Fredrik & Cattis

Idag fyller Sannas mamma Annika år - stort grattis till henne.
Hoppas du har haft en helt fantastisk dag :)

When the world seems to big for you - I'll carry you.

 
Modell: Pernilla


Vilken version är bäst?

Känner lite hatkärlek till denna bild; älskar bilden, men stör mig lite på att hon inte fäste blicken lite längre ner. Men det är ltät att sitta här och vara efterklok; jag får helt enkelt skylla mig själv att jag inte såg det direkt i kameran och bad henne titta lite mer nedåt.

Vad säger ni om bilden?

Nikon D80   :   Nikon AF Nikkor 50mm 1:1.8D   :   f/5.0   :   1/60sec

Modell: Pernilla
Fotograf: Jag
Assistent: Sanna



För många är detta bara en "vanlig bild". Men för Pernilla och vi andra som vet historien kring tatueringen är det något desto mer. En minnestatuering. Älskar känslan i den här bilden - känns så himla äkta.

Jag har också en minnestatuering (egentligen är det två); det är det kanske inte så många som vet. Har en stjärna på vardera axel; en för mig & en för pappa.
När jag var liten så brukade jag ofta följa med honom ut och kissa hunden om kvällarna, och ofta blev vi ståendes och betraktade stjärnhimlen. En liten far och dotter-stund sådär - vi hade t o m sett ut våran egna lilla stjärna.
Sjukt vad tiden går fort - I miss him.

Nikon D80   :   Nikon AF Nikkor 50mm 1:1.8D   :   f/5.0   :   1/60sec

Här kommer ett smakprov från dagens fotosession med vackra Pernilla. Med mig i studion hade jag även duktiga Sanna. Stort tack till er båda. Detta måste vi göra om.

Senare mot kvällen svängde även min fina Natalie över och vi alla mumsade i oss nybakt blåbärspaj som en fin avslutning på en grym dag. Tack flickor (och Marcus). ♥

 
  
 
 


Placebo var awesome. Trots en värkande fot och att de absolut längsta åskådarna bestämt skulle stå framför mig; så kan jag inte ge konserten annat än ett riktigt högt betyg. Inte lika flashig och snygg konsert som Muse, inte lika underhållande som Manson - Placebo körde på det simpla och lät musiken vara i centrum.

Medan vi satt där och väntade på att förbanden skulle entra scenen slapp vi för första gången under alla mina konsertbesök lyssna på bakgrundsmusik (som många gånger inte alls passar in - exempelvis; vem vill höra en britneylåt minuterna innan korn?). Istället visades korta animerade videos. Sammanlagt fick vi se 8 korta animerade filmer & dessa tävlar allihop emot varandra om titeln "ShortTV Live Music Film Festival Winner". Dessa 8 kortfilmer finns även samlade på en dvd som finns att köpa; varav en del av intäckterna går till "Somaly Mam Charity" i ett försök att stoppa traffiicking. Ni kan läsa mer om allt detta här.

Jag vart positivt överraskad över detta - tycker det är bra att folk engagerar sig. Och ett band som Placebo, som når ut till så många människor världen över - och som vill försöka vara med och förändra världen till något bättre. Det är beundransvärt. Mer sådant.

Som rubriken lyder så var gårdagen fullspäckad med roligheter. Träffade Sanna & hennes mamma irl för första gången, lite bloggträff sådär - och tillsammans gick vi runt ett antal timmar på fotomässan. Sanna och Annika var hur trevliga och söta som helst; kändes mer som att återse två gamla vänner än att träffa två nya för första gången. Jättehärlig känsla att allt klickade och kändes så naturligt. Awesome.

Fotomässan i sig var,.. stor? Canon tog säkert upp 1/4 av hela mässan så lite besviken vart man kanske utav nikons lilla yta. Hade gärna klämt på några kameror och objektiv, men det var omöjligt att komma fram. Hur som helst så var det mysigt att bara gå runt och titta; fanns många bilder som ställdes ut. Många som man förstod varför dom hängde där; riiiktigt riktigt grymma - andra bilder, inte fullt lika bra. Men som sagt; konst är en smaksak. Skönt att bara ha en dag att vara, gå runt och kolla på diverse fotorelaterade grejer, umgås med fina människor och göra lite så som man vill. Med mig hem fick jag en himla massa broschyrer och en stor fotoutskrift på en av mina bilder. Av Sanna och hennes mor fick jag även en lite fin skål fylld med gottis som tack för att de fick skjuts av oss upp till mässan. Tack så himla mycket ♥

Vi begav oss allihopa till Globen där vi åt en grymt god pastasallad och toppade det med en Ben&Jerrys. Farligt att dom öppnat en sådan bar där. Mums!
Sedan var det dags för Sanna och Annika att bege sig hemåt - och för mig och Marcus att fortsätta mot Annexet och Placebo-konserten.

Bilder från koncerten dyker upp senare idag.

Modell: Ann Kykyri
Foto: Jag


Hade tänkt hinna redigera några nya bilder och visa er; men då en kollega är sjuk så får jag rycka in ännu tidigare till jobbet. Blir en härlig arbetsdag på minst 12 timmar.

Istället visar jag er en gammal bild, en av mina absoluta favoriter, som faktiskt inom kort kommer pryda min fotovägg. Finns inga ord som räcker till för att förklara hur mycket Ann har gjort för mig; hon gav mig, en oerfaren hobbyfotografen en chans att få visa vad jag går för och tack vare henne har jag utvecklats något otroligt. Ann är en helt underbar person med en sprudlande personlighet - en inspirationskälla helt klart.

Känner mig som en ektunna idag: stor, ihålig och omkullvält. :p
Skämt å sido; det ska bli skönt med sovmorgon imorgon - kan behövas inför inventeringen.
Godnatt mina vänner & tack för alla fina kommentarer.
Lovar att besvara dem alla imorgon.

En bild som inte har ett dyft med inlägget i sig att göra :)


Supertrött. Jordens huvudvärk. En fot som gör ondare för var dag som går. Hungrig.
Well, ska inte göra klagolistan milslång - ni har nog redan förstått att det inte är tiptop just nu. Därför drar jag mig nu tillbaka till soffan; piroger, oth och kanske lite glass på det. Det gör susen, visst? :)

Nikon D80   :   Nikon AF Nikkor 50mm 1,8 D   :   10/600sec   :   F/5   :   Iso -100




Älskar verkligen dom här bilderna på Cattis. Så otroligt fina.
Man vet att man har haft en lyckad session när man inte vet vart man ska börja redigera :P

Cattis

Här är två utav mina favoriter från gårdagen.
Seså - var inte blyga nu; hiss eller diss?
Vilken är din favorit?

Tänkte ta och presentera ett nytt ansikte här på bloggen; Fredrik.
Jag vet inte riktigt vad flickvännen (Cattis) mutat med för att få denna otroligt kameraskygga filur att ställa upp på en fotosession - ett som är säkert är dock att han klarade det galant.

Framkallade bilder igår. 19st 20x30cm. Det kostade ju en del - tur att man har checkar :)
Bilderna ovan var dock inget jag framkallade - oldies liksom.

Fina Cattis ♥

Här är en utav bilderna från dagen - har en riktig liten goding klar för att visas upp, men den spar jag nog med tills imorgon. Hur som helst så kommer säkert många utav er att lägga märke till att ansiktet är lite ofukuserat, och nej det är inte en miss. Cattis bad mig nämligen ta en bild till hennes kompis som även fixat naglarna på henne som hon kan ha i portfolion eller dylikt. Det är alltså naglarna som skall framhävas i denna bild.

Vad tycker ni om bilden?

Peppad till tusen.
Idag blir det till att träffa fina vänner & fotografera.

Fotograf, modell & redigerare: Sanna Ek.


Om några minuter slår klockan tolv - en ny dag tar sin början.
Och det är minsann inte vilken dag som helst, för det är nämligen denna godingens födelsedag.
Grattis på födelsedagen Sanna! Ni har väl förresten inte missat henne i tidningen idag? Kika här.

Sanna är inte bara en otroligt fin människa & vän: hon är även en otroligt duktig fotograf.
Ung, talangfull och driven som hon är - är jag säker på att hon kommer komma långt.
En sann inspirationskälla.

Ser verkligen fram emot att ev slå följe till fotomässan i Älvsjö nästa helg, samt att du förhoppningsvis vill följa med till fototräffen i Hallstahammar nästa år.

Spana in Sanna och hennes mästerverk, & varför inte passa på att säga grattis på en och samma gång. Hennes blogg finner ni här.

Och återigen; Grattis vännen.




(Ps. Jag lånade din bild - hoppas det är ok. Ds.)

Chili


Den blåa himlen mot rönnbären och det gröna gräset. Just love it!

Baby drog på sig sin nya kostym och lekte modell.

...jösses det var länge sedan.

Kom och tänka på det här om veckan; hur otroligt ironiskt är det ändå inte att jag är så fruktansvärt rädd för sprutor: men kanyler och tatueringsapparater är "a piece of cake".
Var ligger logiken i det liksom?

...

Det är nu som livet är mitt 
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv


Har haft denna sång utav Helen Sjöholm i huvudet hela dagen; tycker den är himla fin.

Blir många bilder på dessa två sötnosar just nu; men det har ni väl inget emot?

By the way så har Pernilla fixat lite med sin bloggdesign; check her out!

 

och sen en liten puss...


Pernilla & Chili.

Svårt att avgöra vem av dom som är sötast - hur som helst så bokstavligt  l ä n g t a r  jag tills nästa plåtning, som eventuellt äger rum tämligen snart :) Hoppas hoppas.

Nu är det hur som helst dags att sova; är en arbetsdag imorgon också.
Godnatt

Om två månader och tjugotre dagar är man återigen i luften.  Thailand - så jag längtar.
Tror fortfarande att jag inte riktigt har förstått att jag faktiskt kommer att komma iväg - för några år sedan hade jag inte ens vågat drömma om detta.

Håller på och kikar runt lite efter en bra backpackersryggsäck - vi ska ju nämligen försöka förflytta oss lite och då är kanske inte en klumpig resväska det smidigaste alternativet. :p

Sitter och funderar på ifall man skulle åka och hälsa på denna lilla skruttunge i helgen. Saknar.

Chili

Fotograferingen idag gick jättebra, fick med mig en himla massa fina bilder hem.
Jag har verkligen saknat att fotografera och det känns otroligt bra att vara tillbaka.
Var riktigt roligt att få fota Pernilla och hennes hund Chili & jag hoppas verkligen att det kommer komma fler tillfällen för att styra upp en fotosession eller två.

Bjuder på dagens i särklass roligaste bild, den är absolut klockren. Love it!


Jaga löv is the shit :)

Är så sjukt taggad inför imorgon.
Ska fota en tjej vid namn Pernilla och hennes otroligt fina schäfer, Chili.
Har inte fotat porträtt på jag vet inte hur länge - men jag är så otroligt taggad, och det känns bara så bra.
Med Pernilla och en söt hund framför kameran, vad kan egentligen gå fel?

Kul med nya ansikten och nya utmaningar också. Det kommer bli så bra!

På söndag är det alltså dags att fota denna snygging igen. Fick reda på igår att hon innan dess kommer att ha stuttit hår- & nagelmodell; och garanterat kommer se helt fantastisk ut. Längtar!
Sen får vi se om vi lyckas få till några parbilder då hennes Fredrik är otroligt kameraskygg. Vi får väl binda fast honom vid ett träd. haha :)