Blev inget fotograferande idag.
Men lite shopping är heller aldrig fel.
Åkte först till Underbara Hem och sedan vidare mot Tuna Park.
Avslutade det hela med en underbart god middag på Ming Palace.
Inte helt fel...

Jag blir så glad!
Och hur kan man låta bli att börja tokle, studsa på kontorsstolen man sitter på och klappa händerna som ett litet barn när man får en sån här söt kommentar från fotografen Björn Möller:

"Roligt att öppna kuriren och se ditt bröllopsfoto i tidningen :) men som sagt synd på deras tryck som var rejält uselt :(
Det var klart den bästa kreativa bröllopsbilden i tidningen idag, och på länge dessutom,,,grattis!!!"

Fick ett mail från den duktiga fotografen Björn Möller med diverse länkar och tips.
Bland dessa fanns denna... tyckte den var rolig så tänkte ta och dela med mig:

...men kl.12.02 satt jag i bilen påväg hem från jobbet.
Det är minsann inte helt fel. Sällan man verkligen får sluta kl.12 även fast schemat säger så.
Hela dagen står för mina fötter - i normala fall brukar jag fortfarande sitta i morgonrock vid den här tidpunkten.

Har planerat en promenad med Marcus, Veronica och Mikaela. Och kameran förståss.
Kände inte riktigt för att promenera längs eskilstunas gator - been there done that - så jag tänkte att vi kunde utforska någon lite stig ute i skogen. Dessutom är höstfärgerna bättre där ute på vischan.
Och som pricken över i:et så skickade Veronica just sms och bjöd oss på middag som ett fint avslut på dagen.
Kunde knappast bli bättre.

Tror att jag ibland bara måste klassas som jordens bästa lillasyster och härligaste kompis.
För vem fan utsätter sig för rally och kyla för bror och bästa kompis om man inte är det?
Tack och lov tar jag kameran med mig - så jag kommer förhoppningsvis inte dö av tristess.

Ha en bra dag!

Hur underbart är det inte att vakna av att solen bränner på ens kind?
Trodde för en sekund att det fortfarande var sommar...
I mitten av september kan man inte direkt förvänta sig att det ska vara sommarvärme men man blir fortfarande lika glad av att se solen titta fram. Speciellt nu när det i stort sett regnat hela tiden.
Inget som egentligen spelat mig någon roll då jag inte gjort så mycket annat än jobbat. Men detta underbara väder får en ändå att ha förväntningar inför sin lediga helg.
Och om vi nu ska stå ute i skogen hela morgondagen och kolla på rally är det heltklart roligare med sol än regnskurar.


Så vad händer idag då?
Gissa tre gånger : jobba.
Börjar dock inte förrän kl.14 så innan dess tänker jag ta ett långt härligt bad och läsa Digitalfoto för alla.
Hur härligt låter inte det?

Idag måste jag prestera.
Det är en viktig kväll - det är kvällen före den viktiga morgonen
Och det mesta hänger på mig.

Men det fixar ju jag. Positivt tänkande vettni.




Idag jobbar jag den 8e av 9 dagar i rad.
Sedan väntar minst två dagars ledighet i alla fall. Ska bli himla skönt faktiskt.
Har ju blivit en del övertid denna vecka...

När butiken kryllar av provjobbare sätts allas tålamod på prov.
Kassaplingan ljuder i ett och man gör inte så mycket annat än springer fram och tillbaka till kassan.
Alla har vi varit nybörjare. Och det har jag full förståelse för.
Men ett litet scenario idag fick nästan mitt tålamod att rinna över...
(I följande berättelse har jag uteslutit många fula ord och skäll...)

Jag sitter i kassan (andrakassan) - har suttit där i ca 10minuter och flertalet kunder har kommit och gått:
Jag: "Hej hej"
Kund: "Hej"
(jag börjar scanna varorna som kunden plockat upp på bandet)
Jag: "Var det bra så? Då blir det ***kr"

Då kommer en av provjobbarna fram och säger att kunden varit inne och handlat nyligen och hon råkat slå in ölen dubbelt och att jag ska göra återköp på den. Vilket inte är några problem, efter att kunden betalat för sina, vad jag trodde, nya varor. Jag ber kunden betala alla varor så att jag kan göra återköpet på ölen.
Kunden får tillbaka sina 71:- och jag tror att allt är frid och fröjd då jag helt plötsligt hör:

Kund: "Fick jag bara 71:-. Du har gjort fel" (på halvtaskig svenska)
Jag: "Nej, ölen kostar 59:- plus 12:- i pant. Det vill säga 71:-"
Kund: "Ja, men du tog ju betalt för ölen igen på det nya kvittot"
Jag: "Jaha, så du hade med dig den gamla plattan öl in - varför ställde du dom bland dina andra varor på kassabandet då. Då är det ju inte så lätt att veta att du inte ska betala för dem.. Men det är klart att vi fixar det"
Kund: "Ja.bra."

Provjobbaren som har gjort felet från början står kvar under hela denna tid och pratar med mannen på sitt språk.
Och jag gör återköp ytterligare en gång på ett flak öl och ger kunden 71:- till.

Kund: "Jag ska ha mer pengar än så här"
Jag: "Nej, det är vad ölen kostar. Du har köpt ett flak öl för 71:- men fått betala för 3 flak. Jag har nu gjort återköp på 2 flak. Så det stämmer"
Kund: "Det gör det inte alls det....*mummel mummel*...jävla idiot."
Jag: "Jag förstår inte vad det är du tycker inte stämmer... jag kan be Ivan komma så kan han hjälpa dig. Jag förstår knappt vad du säger..."
Kund: "Jag ska ha mer pengar. Jag har betalat för mycket. Ge mig mer."
Jag; "Men jag har gjort återköp för 2 flak öl - så det stämmer"
(här någonstans får jag nog och plingar på Ivan)

Ivan kommer och pratar med mannen på sitt språk. Ivan förklarar att jag gjort återköp och att allt ska vara riktigt. Mannen blir mer och mer irriterad och provjobbaren hade någonstans under denna konflikt smitit iväg.
Sedan kommer det fram att kunden bara skulle göra återköp på ölen - och då lassat upp ALLA varor på kassabandet.

Och där rann det över kanten för både mig och Ivan.
Dels över att provjobbaren inte sa något när hon stod där och kollade hur jag scannade alla hans varor. Dels för att kunden i sig inte heller sa något. Och hur ologiskt är det inte att packa upp alla varor på kassabandet för att få tillbaka pengar för ett flak öl. Och på grund av att ingen öppnar käften och säger vad som är fel, tydligt så blir det mesta fel, jag får en sjukt ilsken och otrevlig kund på halsen och det stoppar upp hela kön.

Senare kom det även fram att den hemskt otrevliga mannen är provjobbarens morbror och en annan kollegas bror.
Och vet ni vad... jag kunde inte bry mig mindre. Så jävla otrevlig som han var. Fy fan.
Hade han haft vett att säga från början att han bara skulle göra återköp på ett flak öl och behållt alla sina varor i vagnen... och om provjobbaren hade haft vett att säga att jag inte skulle ta betalt för alla varor han plockat upp när hon ändå stod där och tittade på så hade jag sluppit en jäkla massa tjafs och stannat upp min kassakö i 10minuter.
Ibland blir man allt lite trött på folk :D

Insåg just att jag varit sjuk mer eller mindre konstant i 4 veckors tid nu.
Inte jättesjuk så jag måste vara sängliggande och inte kan jobba... utan småsjuk.
Kan skiten inte bara bryta ut så att jag får det överstökat.

Å andra sidan, en sjukling till är inte direkt vad jobbet behöver. Håll ut.

Idag på jobbet:

Kund: Tack, du är så snäll som alltid hjälper mig.
Jag: Ja, det är ingen fara.
Kund: Och så fin hy du har.
Jag: ?
Kund: Jättefin, slät och fin och väldigt fina färger. Du är så söt.

Och där satt jag som ett fån och visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Min hy är inte direkt av den typen som får komplimanger - den är.....konstigt. Både torr och icketorr, jämn och flammigt.
Den är allt och ingenting. Och omöjligt att göra till viljes.

Och överhuvudtaget, varifrån kom den kommentaren/komplimangen.
Som hämtat ur det blå.

Tycker att min vän på andra sidan jorden kan ta och visa något form av livstecken.
Visst - det har inte gått så många timmar sedan han lämnade Sverige, men tillräckligt många för att jag ska börja tänka i banor kring kapade plan och läskiga krascher.

Livstecken tack!

Silence! I kill you - gamle god Achmed the dead terrorrist väckte mig 8.30 imorse. (sms)
Mycket varor - en magsjuk kollega - och tusen återsändningar. Sounds like chaos.
Fick äran att jobba 10härliga timmar idag. De flesta spenderade jag inne på lagret där jag gick igenom 8sidor nonfood-återsändningar (men tro för all del inte att det var allt... finns två papper till).
Kan ju säga att antalet banankartonger med inlagrade artiklar sjönk ganska drastiskt. Skönt att bli av med lite skit.
Shit vad jag babblar - intresseflödet svämmar över :)
I vilket fall som helst så gick en annan kollega runt och mådde inte alls fint - riktigt hängig.
Så jag skickade hem honom. Övertog nycklar, telefon och ansvar och lät honom åka hem och vila upp sig.

När jag väl blivit uppdaterad om hur läget låg till så insåg jag ganska snabbt att vi, om vi nu blir en man kort, skulle ha det väldigt hett om öronen. Klockan var redan halv 7 och vi hade precis börjat pappa.
Jag vet fan inte hur - men vi klarade att komma ut i tid och med en butik som såg helt acceptabel ut.
Och jag tror aldrig det har varit så skönt att få sätta sig i bilen och vila fötterna.

Min bil är för övrigt trasig. Eller ja...troligtvis batteriet.
Det är inte jätteskoj att upptäcka att bilen är heldöd 10min innan jag börjar jobba. Inte alls.
Men jag hann i tid. Då med.

Detta är alltså en dag då jag med häpnad kan säga: jag hann

I lördags när vi var och handlade vart Marcus sugen på coco puffs.
"Barnmat" tänkte jag... för faktiskt så har jag aldrig ätit coco puffs.
Höll mig till cornflakes och havrekuddar när det väl kom upp på tal, vilket det sällan gjorde för att jag var en sloweater och flingorna hann bli mjuka och geggiga innan jag ens börjat (och det är minsann inte gott!)

Men så satt vi här och åt frukost i söndags.
Och jag kunde inte låta bli att hälla ner några bruna kluttar i min vaniljyoghurt.
Jättegott ju. Inte alls lika sött och sliskigt som många andra chokladinnehållande flingor.

Sen kan man ju diskutera i evighet hur efter jag är som aldrig ätit cocopuffs.